Som en del i EU:s långsiktiga klimat- och energimål, där mål är att bli klimatneutrala till år 2050, har flera nya direktiv tillkommit som både direkt, och indirekt, påverkar solcellsmarknaden. Energy Performance of Buildings Directive (EPBD) och det nyinförda EU Solar Standard kommer direkt att påverka och påskynda utbyggnaden av solelproduktion genom att ställa krav på installationer på byggnader framöver. Samtidigt kommer EU-taxonomin stimulera hållbara investeringar och aktiviteter som bidrar till att uppnå klimat- och miljömålen, vilket solcellsanläggningar som uppfyller rätt kriterier, kan klassificeras som. EU-taxonomin är tillsammans med CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) två centrala komponenter i EU:s hållbarhetsramverk, och är utformade för att samverka och komplettera varandra.
Här nedan kommer vi att ta dig igenom vad de olika initiativen innebär.
Energy Performance of Buildings Directive (EPBD)
Syftar till att förbättra energieffektiviteten i byggnader inom EU och därigenom minska energiförbrukningen och koldioxidutsläppen genom att ställa krav på att alla nya byggnader ska uppfylla höga krav till exempel när det kommer till isolering, energieffektiva uppvärmningssystem och andra tekniska lösningar. Från och med 2030 måste alla nya byggnader vara nollutsläppsbyggnader. Detta innebär att byggnaderna ska vara så energieffektiva som möjligt och den energi som används ska i huvudsak komma från förnybara källor, som solenergi. Direktivet ställer också krav på att en stor andel av de befintliga byggnaderna i EU ska renoveras för att förbättra deras energiprestanda. Speciellt byggnader med låg energiprestanda kommer att behöva renoveras först, med mål för energibesparing och utsläppsminskning fastställda till 2030 och 2035
Som en del i detta har man tagit fram EU Solar Standard som syftar till att kraftigt öka användningen av solenergi genom att göra installationen av solpaneler obligatorisk på olika typer av byggnader inom specifika tidsramar.
Vad innebär EU Solar Standard och vad vill man uppnå med den?
EU Solar Standard är ett ambitiöst initiativ som syftar till att integrera solenergi som en standardkomponent i byggnader över hela EU. Genom att införa obligatoriska krav på solcellsinstallationer på olika typer av byggnader inom specificerade tidsramar, strävar EU efter att påskynda övergången till förnybar energi och med detta uppnå:
- Minskade Koldioxidutsläpp: Genom att öka användningen av solenergi strävar EU efter att minska växthusgasutsläppen och bekämpa klimatförändringarna.
- Ökad energisäkerhet: Genom att producera mer energi lokalt minskar EU sitt beroende av importerade fossila bränslen, vilket ökar energisäkerheten och resiliensen mot energikrisar.
- Främjad ekonomisk tillväxt och sysselsättning: Utbyggnaden av solenergi förväntas skapa nya jobb och stimulera ekonomisk tillväxt inom den gröna energisektorn.
- Sänkta energikostnader: På lång sikt kan ökad användning av solenergi leda till lägre energikostnader för hushåll och företag genom minskad beroende av dyrare och instabila energikällor.
Hur ser krav och tidsram ut?
EU Solar Standard införs gradvis över flera år och omfattar olika typer av byggnader enligt följande tidsplan:
- Från och med 2026 – Alla nya offentliga och kommersiella byggnader måste installera solpaneler.
- Från och med 2027 – Befintliga offentliga och kommersiella byggnader som genomgår större renoveringar och där det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart måste installera solpaneler.
- Från och med 2029 – Alla nya bostadsbyggnader måste utrustas med solpaneler.
- Från och med 2030 – Befintliga offentliga byggnader måste installera solpaneler, förutsatt att det är tekniskt och ekonomiskt möjligt.
Kommer alla byggnader att omfattas?
Innan installationen av solpaneler krävs en bedömning av byggnadens struktur, takets orientering, skuggning och andra tekniska aspekter för att säkerställa att installationen är möjlig och effektiv. Det ska också finnas en ekonomisk rimlighet vilket innebär att man behöver titta på investeringskostnader, potentiella energibesparingar och eventuella tillgängliga stöd eller incitament.
Undantag och flexibilitet
Det kommer självklart att finnas undantag eller tillfällen där flexibilitet kommer behöva bejakas. Till exempel kan mindre byggnader vara undantagna från kraven beroende på nationella bestämmelser och specifika omständigheter. Även byggnader med kulturellt eller historiskt värde kan också undantas om installationen skulle påverka deras karaktär negativt. I områden med mindre solinstrålning eller ogynnsamma klimatförhållanden kan kraven anpassas eller undantag beviljas.
EU-taxonomin
EU-taxonomin är ett klassificeringssystem som definierar vilka ekonomiska aktiviteter som kan betraktas som miljömässigt hållbara inom EU. Det är en central del av EU:s hållbarhetsstrategi och syftar till att styra investeringar mot projekt och aktiviteter som bidrar till att uppnå klimat- och miljömålen. Solcellsanläggningar påverkas direkt av EU-taxonomin eftersom de är en av de tekniker som kan klassificeras som hållbara, förutsatt att de uppfyller specifika kriterier.
För att en solcellsinstallation ska klassificeras som hållbar under EU-taxonomin krävs det att den bidrar till att minska växthusgasutsläpp och uppfyller strikta miljökrav. Dessa krav omfattar bland annat att installationer inte får orsaka betydande skada på andra miljömål, såsom biologisk mångfald eller vattenkvalitet.
Genom att klassificera solcellsprojekt som hållbara, gör EU-taxonomin det enklare för sådana projekt att få tillgång till grön finansiering. Banker, investerare och andra finansinstitut kan använda taxonomin för att avgöra vilka projekt som ska få förmånliga lån eller investeringar.
Corporate Sustainability Reporting Directive – CSRD
För att öka transparensen och jämförbarheten av hållbarhetsinformationen kommer stora företag vara tvungna att rapportera hur deras verksamhet och aktiviteter överensstämmer med taxonomins kriterier för hållbarhet. CSRD ersätter det tidigare direktivet NFRD (Non-Financial Reporting Directive). CSRD och EU-taxonomin är två centrala komponenter i EU:s hållbarhetsramverk, och är utformade för att samverka och komplettera varandra.
